Den 11:e mars 2020 meddelades en ny dom från Högsta Domstolen. Domen behandlar frågan om miljöorganisationers talerätt i mål om bygglov.
Målet hade sin grund i ett beslut från bygglovsnämnden i Falkenbergs kommun. Beslutet handlade om att bevilja bygglov för bostadshus på en fastighet utanför detaljplanelagt område. Bostadshuset gränsade till två naturreservat varav det ena utpekats som ett Natura 2000-område.
Efter många turer hamnade ärendet hos Högsta domstolen.
Högsta domstolen konstaterade då inledningsvis att miljöorganisationer har möjlighet att klaga på vissa beslut enligt lagen, men att bygglov inte omfattas av dessa paragrafer. Beslut om bygglov ska istället enligt 13 kap. 8 § PBL överklagas enligt 42 § förvaltningslagen som anger att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår om beslutet gått honom eller henne emot.
Högsta Domstolen har därmed skapat en förvirrande situation.
Nu kommer handläggare och myndigheter att vara tvungna att göra bedömningar om huruvida ett bygglovsärende kan anses beröra miljöfrågor på sådant sätt att det kan bli aktuellt för miljöorganisationer att överklaga.
Frågan påminner om den situation som MÖD har skapat vad gäller vem som har rätt att överklaga startbesked, exempelvis för Attefallshus.
Avseende Attefallshus ska det ske en avvägning av huruvida grannen kan anses tillräckligt berörd.
Slutsatsen som kan dras av Högsta domstolens dom är att det ska föreligga mycket särskilda omständigheter för att ett bygglov ska vara sådant att det får överklagas av en miljöorganisation, men att överklaganderätt föreligger i vissa fall.
Framtida praxis i denna fråga kommer att få betydande effekter på byggandet i Sverige. Huruvida miljöorganisationer ska få talerätt och vilken sorts miljöhänsyn man ska ta återstår att se.
