Margareta Hallin, ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen, funderar över dagens virkeskvalitet:
”När vi planerade temat för det nya numret av Byggnadskultur kom jag att tänka på när jag som ung antikvarie kom i kontakt med Råskogsstugan i Brålanda socken. Råskogsstugan är en gammal byggnad som är fascinerande på många sätt.
Råskogsstugan
Dels för att den ligger vackert och majestätiskt i landskapet, dels för att den har så många ålderdomliga detaljer. Till exempel har huset inte har några grundmurar utan sockeln utgörs av ekstockar. Men det som fångade mitt intresse allra mest var den märkliga träpanelen.
Byggnaden är dendrokronologiskt undersökt och virket i stommen är fällt mellan 1698 och 1711. I mitten av 1980-talet hade jag fått i uppdrag att genomföra en projektering inför underhåll av Råskogsstugan och gick och funderade på hur man skulle hantera den ålderdomliga panelen.
Den bestod av en slätpanel som mest liknande golvbrädor, då de var olika breda i topp- och rotändarna. Detta innebar att det fanns panelbrädor som satt »upp och ner«. Brädorna var något rötskadade i nederkanten och min första tanke var att detta måste rättas till på ett eller annat sätt.
Några brädor hade tidigare tagits loss och den rötskadade nederkanten sågats av. De har sedan spikats upp igen och fått en ny skarvbit som placerats högst upp, under takfoten. Var detta ett bra sätt att fortsätta underhålla panelen?
Arkivmaterial från Nordiska Museet
Vid källstudier hittade jag arkivmaterial från Nordiska museet. De hade tillsammans med Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund gjort en noggrann dokumentation av Råskogsstugan på 1940-talet, då Gösta von Schultz och Olle Homman gjorde ett arbete med att dokumentera Dalslandsgårdar.
Ekstocken i grunden har en hakskarv som intresserade herrarna från Nordiska museet. Den var väl beskriven och noggrant fotograferad. På bilderna kunde man också se fasadpanelens nederkant ovan fotlisten.
Detta var till stor hjälp för mig. Jag kunde jämföra hur panelen såg ut 1946 med hur den såg ut nästan 40 år senare (1984). Till min häpnad hade det inte hänt något nämnvärt under denna tid. Detta gjorde att jag tyckte att man inte skulle göra några åtgärder på panelen utan låta den vara precis som den var.
Sedan 1930-talet har hembygdsföreningen tagit hand om Råskogsstugan och någon gång under senare tid har några brädor bytts ut. Dessa yngre brädor var dock helt slut och behövde definitivt bytas ut, medan de betydligt äldre panelbrädorna fick sitta kvar orörda.
I samband med att jag skriver dessa rader har jag besökt Råskogsstugan igen. Jag har återigen tagit en bild på samma panelbrädor som Nordiska museet fotograferade på 40-talet och dröm om min förvåning, skadorna på panelen ser likadana ut år 2020.
Egentligen är det ganska märkvärdigt att de inte har förvärrats på bortemot 80 år.
Virket var bättre förr!”
Margareta Hallin, ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen
